Föreläsning i Falun

I måndags var jag och föreläste om Dosemem för en stor grupp diabetessjuksköterskor som höll på att vidareutbilda sig. Det är alltid lika roligt att komma ut och berätta hur jag tänker angående att ha diabetes och att ha mobilen som stöd för att hålla blodsockret stabilt. I måndags fick jag frågan om jag någon gång hade känt mig bitter över att jag inte tidigare hade fått det stöd som Dosemem ger mig idag. Sjuksköterskan som frågade tog verkligen upp den dimension av Dosemem och mycket annat med diabetes som jag tycker är det viktiga. Dvs hur jag och andra upplever verktygen, sjukdomen, hjälpen vi får osv.

Mitt svar på frågan är att jag gick igenom en period när jag var otroligt arg och frustrerad. När jag insåg att jag med hjälp av ett så enkelt hjälpmedel som Dosemem kunde påverka mitt blodsocker, att mitt liv med diabetes inte behövde vara att svänga från 23 mmol/l till 3 mmol/l flera gånger i veckan utan att jag kan ligga mellan 4 mmol/l och 10 mmol/l dag efter dag, då blev jag till en början otroligt arg och kände en stor bitterhet. Av olika skäl, medvetna, undermedvetna, riktades min ilska framför allt mot alla läkemedelsbolag. Jag skrev om det i en tidigare blogg här. Min ilska hängde dessutom till viss del ihop med att jag några månader tidigare hade börjat känna av pirrningar i mina fötter, en trolig komplikation av min diabetes. Jag kunde inte släppa tanken på alla pengar läkemedelsindustrin tjänar på mig som har diabetes och att de inte ens hade kunnat ta fram ett stöd som hjälpte mig att dosera mitt insulin så bra som möjligt. Som tur är har jag ett fantastiskt stöd av vänner och familj. Min bror var ett jätte stort stöd för mig under den här perioden. Han forskar på en annan sjukdom än diabetes och påminde mig om att vissa saker har sin tid. För att en idé eller innovation överhvudtaget skall uppstå, än mindre förverkligas, så är det ofta många saker som behöver ske och förverkligas först. Mina tankar om att fokusera på insulinbehov istället för blodsocker hade varit möjliga långt tidigare, men utan dagens mobiler som fungerar som små datorer, så hade jag haft svårt att bygga vidare på den tanken.

Idag är min ilska och bitterhet inte så stor ;-) , men jag tycker det är oerhört viktigt att fokuset i diabetesvård och diabetesmarknadsföring förändras, att allt inte kretsar kring hbA1c. Resan till Falun gjorde mig glad, mycket som sas under dagen visade att det jobbas på en sådan förändring! Jätte spännande!

 

 

Det här inlägget postades i Dosemem. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>